Jag tycker om att besöka Starbucks före jag går på jobb. Ja denna enorma internationella kaffekedja som säkert kört många små företag i konkurs. Men för mej fungerar det just nu. Jag får alltid en plats vid fönstret mot norra Espen och jag tycker om att det vimlar många språk runt om mej. Alla är på väg åt eget håll, men tog en paus här. Just nu, just här.
Jag måste säga att konceptet är rentav genialiskt eftersom platsen tilltalar hela paletten från unga till gamla, tjejer som kommer med sina veckopengsmynt till vicedirektörer med rolex på armen.
Varför jag lojalt besöker Starbucks 2-3 ggr i veckan, är helt enkelt stämningen där. Den enormt entusiastiska kundservicen där baristan vill veta vad jag heter och om jag har planer för dagen. Där berömmer personalen mitt förträffliga val av dryck och lyfter fram alla fina sidor med dagen. Och jag känner att jag kan välja om jag vill gå med i den här leken och spinna vidare på diskussionen eller stänga ut den sådär som det ofta vill bli i kundservicen här i landet. Men det vill jag inte, jag vill vara med, för en halv minuts tid, då jag vet att baristan minns just mej och mitt namn.
Själv älskar jag den här sidan i kundservice och jag tycker att alla som är kunder ska våga kräva det. Man ska välja noggrant åt vem man ger av sina pengar.