Vardagstutten gick lätt att lämna bort. Bara Saga inte ser den, leker hon nöjt och suger på sin hand vid behov. Men sedan har vi de här nattuttarna som gör en gråhårig och förbannad. Vi har brukat ge tutten en kort stund så hon somnar lugnt, men nu har vi börjat minska på det och i natt har vi fått känna av det. Lillbruden skriker nu för tredje gången och andra timmen. Vi är båda uppe och svär. Jag överväger starkt att ge den där tutten, har ju lyckats natta henne redan två gånger i natt bara genom att paija henne på bröst, panna och rygg. Men nu ekar lilla hjärtats slag i lilla kroppen. Huvudet dängs hit och dit utan någon som helst självbevarelse och lakanet är bortrivet i en liten hög på fotändan. Jag undrar om hon ens minns varför hon är så upprörd. Men det verkar inte bli något slut på det hela, så jag ger tutten.
Det viktigaste som finns i denna lilla krabats liv. Sedan är allt lugnt igen några timmar framöver och jag ligger sömnlös och lyssnar vårfåglarnas kvitter.









.jpg)

.jpg)






