enorma besvikelsernas tid

Vi har blivit välsignade med en väldigt temperamentsfull dotter som bestämmt kastar sej på golvet och dunkar huvudet i närmaste hårda yta, om hon inte får som hon vill. Det verkar som om besvikelserna bara regnar över henne vissa dagar. Igår och idag har hon marrat åt mej, skrikit och kastat saker för att visa sitt missnöje när jag förbjuder telefon, avdammning av hunden eller fingrandet av roliga tv-knappar. Då klämmer hon fram den där lilla dramatiska tåren och tappar både vett och förstånd.

Förstånd det har hon. Hon är väldigt medveten om handling och följder. Hon älskar när hon får en reaktion till stånd- vare sej det handlar om att tv:n knäpps på, hunden muffar till eller telefonen börjar sjunga. Men tillsvidare förstår hon inte att endel handlingar kan vara skadliga för andra, eller att hon helt enkelt inte alltid kan få som hon vill.

Jag hör inte till de föräldrar som är emot ordet Nej, men jag har märkt att man kommer ganska långt om man försöker avleda lillingen ur situationen och fästa uppmärksamheten på något annat. Effektiviteten av den metoden, är på hyllan just nu dock, så liksom många andra mammor får jag ta emot en "itkupotkuraivare" i sänder och komma ihåg att det är tillfälligt, eller hur? Det är visst riktigt hälsosamt att lära sej hantera besvikelser som liten dessutom, tänker jag.

Sist och slutligen är jag mitt i utmattningen stolt över lillbrudens målmedvetennhet och starka vilja. Jag hoppas det kommer att vara bra egenskaper under färden i livet- även om det pågår vägarbete ibland.