Hemmet är där hjärtat bor - var bor hjärtat?

Så mycket på gång nu. Fjärilar surrar lite här och där. I magen, i bröstet runt huvudet och omkring runt själen. Min lägenhet är numera inpackad i en enda stor bananlåda och jag hittar på besök till världens små vrån för att hålla mig tålmodig till veckoslutet då det blir dags att flytta. 

Det har alltid kännats vemodigt för mig att lämna ett hem bakom sig. Väggarnas trygga och bekanta mönster, lustiga grannar med husråttor, prylarna som har sin speciella funktion, dendär speciella doften som lurar i trappan, den bekanta rutten till matbutiken, den på minuten uträknade gåvägen till morgonbussen... ja det finns oändliga detaljer som byggt upp ens vardag.


Det är väl egentligen tanken om att lämna det bekanta bakom sig som gör mig lite melankolisk. Samtidigt känner jag en enorm iver för förändring, steg framåt och ny inredning. Dags för en rejäl kick på rumpan.

Heja Grönskande Drumsö- här kommer vi :)