För mig har hösten alltid varit en ny början. Hösten visar sitt spår i naturen med friskt doftande svampskog och trötta trädgrenar med vackert skimrande löv. Sommaren har avdunstat i tunga regnmoln och vinter och vår lurar i knutarna först på flere hundra tusen mils avtånd.
Som lärare känner jag hösten extra starkt. Det pirrar roligt i magen och när jag för mina steg mot skolan, tyder allt på en ny början. Alla korridorer doftar rengöringsmedel och skiner i kapp med höstens få men starka solstrålar. Alla kolleger är solbrända och pigga. Skrattet sorlar i lärarrummet och diskussionsteman rör sig kring solfläckar i ansiktet, renovering på stugan eller oväntade äventyr på bilresan i USA. Alla är samlade igen, alla lever här och nu och alla vet vad den andra talar om.
Samtidigt som många ser framemot en ny start, nya arbetsuppgifter, studier, årskurs och nya vänner, är det endel som fasar för det. Endel som oroar sig för vem de ska äta lunch med eller gå till jumppan med. Endel som lämnat sin gamla skola och undrar om det finns en ny kamratgrupp som väntar på en i ny omgivning. Samtidigt som vi stora och små inleder vårt arbete efter sommaren, hoppas jag vi alla kan vara öppna för varandra och ge varandra tid. Bemöta varandra med respekt och minnas att vi alla bär på detdär samma lilla som kallas för människovärde :)
Jag avslutar mina tankar här med en bedårande sång och en önskan på ett gott nytt år:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar