funderingar vid frappucinon

Idag har vi haft den ena foten i östra Helsingfors för att skaffa pass åt familjen, den andra foten på familjecentret i Helsingfors och den tredje in i stan vid en smarrig frappucino. Jag kan inte förstå att vi hinner så mycket under en dag utan att egentligen ha brottom någonstans. Okej, jag bör nämna att vi varken har det städigt eller bykfritt där hemma, men sådär över lag sätter lillbruden och jag hellre tid på roliga saker (det heter väl att fly) och då hinner vi med en hel del. Sen när vi äntligen är hemma, äter vi och börjar förbereda oss för pappas hemkomst. Därför vill jag alltid väldigt gärna veta när han kliver in genom dörren, så att vi hinner ivra oss över det någon stund innan.

Egentligen känns dagarna ganska långa. De innehåller nya bemötanden, många funderingar, meningsskiljaktigheter, kär samvaro, lek och nyfikenhet. Samtidigt är det väldigt paradoxalt med långa dagar eftersom veckorna går så fort. Det känns som det jämt är tisdag, en dag då jag börjar fundera på slutet av veckan och föreslå familjeprogram för veckoslutet. Det är väl allt annat än mindfullnes det. Men samtidigt har livet med en liten Saga verkligen lärt mig att ta vara på stunden och njuta så gott jag kan. Tiden går så himla fort och det lär inte sakta av ju äldre jag blir. Kanske livet är som vin? Det blir bara bättre med tiden. Vilken tur att det rymms in så många dagar i ens liv.

frappucinon